Richard och Henke lämnade mig på tågstationen i Hässleholm efter att vi hämtat ut mina nya skidor. De hade bråttom till Hörvik så jag fick klara mig själv på tåget med en styck stor, förbaskat tung, rullväska och ett skidfodral innehållandes två par skidor, låndskidspjäxor och två par stavar. Lite nervös var jag allt... Tåget kom och det fanns ingen som direkt såg jätteglad ut över att hjälpa mig på med mina väskor så det var bara att släpa dem själv. Det gick, men vet ni hur jäkla långt ett skidfodral är eller?! Helt galet långt, höll på att fälla ett gäng människor innan jag ens tagit mig på tåget.

Hur som helst. Tågresan till Göteborg tog bara två timmar och väl framme så möttes jag av pappa som, tur var, hjälpte mig av med väskorna. Gud vet hur det hade slutat annars... Vi gick och satte oss på ett fik i väntan på Oslotåget som skulle avgå 17.46. Pappa var tvungen att gå lite tidigare pga ärtsoppa och pannkakor som skulle serveras till di gamle så han hjälpte mig ombord på tåget med ekipaget och sedan begav han sig. Jag satte mig utanför och väntade på Simon som skulle ta samma tåg upp. Typ tre minuter innan avgång dök han upp och vi slog oss ner i NSBs ovanligt bekväma säten.

Någonstans precis innan gränsen hoppar det på en pappa med sina två barn. Efter mycket om och men lyckades vi lista ut att de var skilda och pappan bodde i Oslo och hade nu varit och hämtat sina barn som skulle vara hos honom över helgen! Clever girl!! Anyways, barnen, som inte var små direkt (storleksmässigt), satt och smaskade på diverse sötsaker hela vägen till Oslo. Jag har nog aldrig sett barn äta så mycket inom loppet av ca 4 timmar. Helt sjukt! Det prasslades konstant så att sova var uteslutet! Pappan var en sådan pappa som inte kunde sitta still eller vara tyst. Han satt med telefonen i högsta hugg hela resan och ringde han inte till sin nya fru så ringde han och skällde lite på den gamla. Jobbig typ den där... Barnen, (ca 10 år gamla) skulle hela tiden ringa till mamma och säga godnat (hur många gånger behöver man säga godnatt lixom, man somnar ju bara en gång) och pojken la på den barnsligaste röst jag någonsin hört komma från en 10-åring. Jag kommer inte ihåg allt som var irriterande med dessa människor men mycket var det!

När vi kom fram till Oslo var vi vrålhungriga och bestämde oss för att hitta nånstans att äta. Klockan var 22 så vi hade inte så mycket att välja på utan det fick bli indiskt. Chicken tandoori lät gott så det fick det bli! Men ack så fel vi hade. En liten ensam, slamsig (röd?!) kycklingklubba som låg dränkt i tandoorisås och en sjuhelvetes massa ris till det. Salladen ska vi inte ens prata om. Vi bet ihop (haha) och åt upp maten och sen kom Filippa! Hon fick sina skor som jag haft med hemifrån och sedan var det dags att gå till tåget. NSBs nattåg mot Bergen. På tåget var det stora, breda säten som vi sov gott i. Man fick en liten goodiebag med filt, uppblåsbar kudde, öronproppar och en tjusig ögonbindel. Vi somnade dirre! Tyvärr så upptäckte jag ganska snabbt att jag var för kort (what?!) för sätena: jag nådde inte riktigt fram till sätet framför så jag kunde lägga upp fötterna, det blev till att inta någon slags fosterställning för att kunna sova istället. Vid 3 tiden vaknade jag av att sätena blivit lite väl obekväma så jag började packa ihop mina saker och förbereda mig mentalt på hur jag skulle ta mig av tåget på snabbast, möjliga sätt. Man har ju typ 30 sekunder på sig att kliva av när tåget väl stannar. Simon vaknade, och en kort stund senare stannade vi i Geilo.

På med nya pälsmössan också började vi traska hem mot Alpin. Det var inte fullt lika halt nu och väskan gick faktiskt att rulla :)

Väl hemma hoppade jag i säng direkt. Fruktansvärt skönt att få ligga i sin egen säng efter 13 timmar på resande fot. Däremot kunde jag inte somna. Irriterande. Somnade runt 5 och sen vaknade jag stup i kvarten på morgonen med bestämde mig för att sova till 10. Sagt och gjort, 10.30 gick jag upp och började dagen här på Geilo!! resten kan ni läsa i inlägget nedanför.